Så därför önskar jag alla en riktigt mysig god jul!!!

Ska snart lägga mig, har jobbat sista kvällen för i år och har nu tagit helg. Men hamnade framför denna burk och har en sovande man bredvid i soffan...=)

Vet inte riktigt hur jag ska formulera det jag vill ha sagt. Lyckas nog inte så bra hur jag än vrider mig...
 Jag kan börja med att skriva, och härifrån kanske det leder nånstans vart är ju osäkert, att jag är glad och trevlig, snäll och hjälpsam. Jag ställer upp till 99%, den sista av 100% är när jag absolut inte kan för jag är uppbokad på nåt som inte går ändra eller att jag är sjuk. Fast är jag sjuk ställer jag oftast ändå, mjölkade kossor med feber och influensa i snöoväder då K var ute och plogade, smart eller inte tja jag åkte dit iaf. Jag ser sällan det omöjliga utan vänder det mesta till positivt. Sen går det inte alltid och då tvingas även jag ge upp.
Jag har en nära vän vars mamma dog för inte länge sen. Jag har ingen aning om hur dåligt hon mådde, för jag har ingen nära som gått bort i sjukdom, men jag såg ju henne varje dag och allt jag kunde göra var att vara där och finnas. Jag grät när hon grät och jag fixade när hon inte orkade själv. Idag finns jag än och vet att hon skulle göra samma för mig, det är guld värt.
När mina föräldrar delade på sig så blev jag den som övertalade mamma att joho det går visst! Vi var på semester i Karlskrona, pappa körde dit oss och hem. Han var sen när han skulle hämta oss och mamma blev nervös men jag sa att vi får väl fixa ner tältet osv. Mamma sa att det kan väl inte vi, men jodå vi tog ner allt så när pappa kom var det bara att kroka på. Vi målade om mammas sovrum, i en garderob mm, det gick hur bra som helst. Mamma växte för varje grej vi fixa, och jag med. Jag tänkte att om jag nångång hamnar i samma sits som mamma så ska jag banne mig fixa saker själv! och jag är självständig, men tycker det är skönt att ha Mange i mitt liv att stötta sig mot och även ge stöttning. Jag stod tidigt på egna ben, och min tid i Salshult gav mig så otroligt mycket av allt!! Där lärde jag mig laga mat, och mat är ju Britta en mästare på så en bra lärare hade jag där!! Jag lärde mig kramas för det är inget jag vuxit upp med från nåt håll. Jag märkte att för att få tillhöra en familj behöver man inte var släkt med varann, jag är ju än idag som en av Brittas döttrar och det är jag väldigt glad för.
Ansvar tog jag tidigt för hästarna i stallet, jag var 14-15 år och axlade ganska mycket där, men det var nåt jag älskade. Sen har jag haft mkt ansvar på jobben jag haft. Jobbet jag har nu är ju ganska enkelt om man jämför, men det är ju skillnad på jobben så det går inte jämföra dem.
Jag hann fylla 27 innan jag fick mitt första barn, hade jag fått bestämma skulle det skett mkt tidigare än så, men det tog ett tag att hitta mr Right men när den biten kom så föll mycket annat oxå på plats. Idag har jag 2 goa tjejer att ta hand om, och deras uppväxt skiljer sig lite från min egen, dem kramar jag varje dag och talar ofta om för dem att de är älskade. Jag har sällan hört det från mina föräldrar, men jag vet att det är så.
Jag är inte den som är drivande så det märks, jag "jobbar" lite i skymundan typ. Är det bus på g är jag den som kommer med ideer och är med på det mesta men inte nån frontfigur. Har aldrig varit nån centrumfigur, gillar att inte ta för mkt plats. Det finns så många andra som gör.
Jag kan vara rolig i rätt sällskap, där jag får ta plats, men annars kanske jag upplevs som att jag bara är.
Jag är lätt att jobba med, har ännu inte träffat nån som tycker det är nåt problem, vad det än gäller.
Jag har dåliga dagar och mår ibland kasst, men det brukar sällan märkas, är väl katten som får höra idag, förr var det hästarna. Fick ett sms igår av en vän, hon menade att även solen har ju fläckar och ja det är sant.
Jag är verkligen inte perfekt, jag kan vara lat och skjuta på saker, men det är bara där jag själv blir lidande, typ inte städar hemma eller plockat upp grejer som dräller osv. Eller familjen blir väl lidande då, men tror ingen dör av att ha lite skit i hörnen... Jag har säkert gjort värre saker än så, men det är absolut inte min mening att såra. Jag är osäker vid olika tillfällen som är självklara för andra, jag är ganska blyg. Men många av mina vänner säger säkert tvärtom, men det är sant, bättre självförtroende hade nog kanske inte varit dumt. Har 2 tjejer som är väldigt framåt och sociala och kan bli lite avis och önska att jag varit som dom.
Jag gör fel ibland, har backat in bilen i en parkbänk, fått fortkörningsböter och fick sova hos prällen och hans fru på konfirmationsresan till Danmark. Finns mer dumt jag gjort men det behöver jag inte skriva här ;)
Jag har varit förskonad från sjukdomar mm, sen vet man ju aldrig vart livet tar en. Jag har en trilskande höft men i övrigt är jag frisk.
Jag är glad och tacksam för vad jag har här i livet. Och nog kan man vara positiv och glad ofta, det är jag, men inte varje dag.
Avslut har aldrig varit min grej tyvärr. Skulle inte kunna skriva den där barnboken som min lärare på gymnasiet tyckte jag skulle göra, för den skulle bli alldeles för lång för jag kan inte få till bra avslut.
Fick höra senast igår att du kan inte vara elak Annica. Nej jag är verkligen inte elak. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar. Men att det ska gå ut över andra, mjaä.
Jag gjorde ett inlägg på fejan. Jag har några vänner där som jag vet lever lite jobbiga liv, jag undrade då hur det kan vara möjligt att varje dag uppdatera med att allt är så bra. Och ja det blev ett stort hallå.... Men om man då istället talat om att jo vi lever som vi gör och är tacksamma för det lilla positiva i vardagen så hade jag tagit den förklaringen. Jag tycker inte jag hoppade på nån särskild, och det står jag för, det var inget personligt till nån, det som stod var: Om man nästan dagligen uppdaterar att man mår så jäkla bra, eller åh vilka underbara riktiga vänner jag har, och jag mår så himla bra just idag, bort med allt negativt och in med allt positivt, kan det verkligen stämma??? Jag mår oftast bra och har svårt att se det omöjliga, men inte skriver jag om det här varje dag, tycker mer det verkar vara ett sätt att intala sig att det är så när sanningen är en annan....? Men vad vet jag.....
Dessa ord är det flera som ofta använder, annars hade jag inte skrivit dem. Det vart visst en väldig smutskastning åt alla håll, jag vet inte för jag har inte läst vad som skrevs eftersom jag jobbade och inte kan kolla internet då och när jag kom hem var inläggen borttagna. Har hört lite av vad där stod och är förvånad att det tog sån skruv som det gjorde.
Men om jag nu ska försöka mig på ett slut till detta så jag kan gå och sova nångång då... Ja, jag är kass på avslut som sagt, men jag är som jag skrivit ovan, en ganska vanlig tjej på 32 som inte vill nån nåt illa förutom de idioter som gör barn och djur illa, typ sånt pack. Jag vet idag var jag har ändan, men imån kanske jag undrar varför jag hade den där istället för där, men gjort är gjort.
Jag lever ett bra liv och jag går vidare framåt mot vad jag hoppas, sen vet man ju inte, men hoppas att det blir ett spännade äventyr. Man lär sig något nytt varje dag, både bra och dåligt, och vissa saker bär man med sig och andra är inte värda besväret.

Natti!

Längesen sist nu, har inte tid till allt man vill riktigt tyvärr...

Bockar och tomtar har vi gjort några, inte så mkt tid där heller. Lite hosta och halsont, ögoninflammationer mm. Ny tv har vi skaffat, den andra gick sönder.
Nya glasögon behöver jag, Thilia tog sönder mina...
Ett inlägg på fejan skrev jag. Ett fasligt liv blev det. Och elak är jag och sparkar på dem som ligger gör jag bl a. Och så fick jag klart med att jag har en morbror och tre mostrar, bra att veta.
Så nu är denna delan avklarad, tar vi tag i nästa!