5 år senare...
När jag läser hur jag beskrev mina känslor då kan jag säga att än idag känns det som jag går av när jag tänker på det. Men med tidens gång så tänker jag inte lika ofta på det. Mest bara vid tiden för händelsen. Om några dagar är det 5 år sen missfallet,
och 5.5 år sen Liten kom. Tiden rusar och jag undrar ofta vart den lixom tar vägen...
Mkt har hänt på dessa år, jag har pluggat och blivit bagare/konditor. Jobbat i kök. Mjölkat kor. Blivit fabriksarbetare igen. Träffat nya vänner och förlorat andra. Gjort sånt jag inte trodde jag skulle. Och även inte gjort sånt jag trodde jag kunde klara
av.
Nästa sommar fyller jag 40. Känner mig inte äldre än 25 dock...🙊 Har en dröm om resmål, men jag har drömmar om mycket.
Just nu känns livet lite ensamt och ensligt. Kan bero på rubriken och tiden där, att våren är lite sen eller bara lite sådär allmänt nere. Detta är ju inte riktigt jag, jag brukar va betydligt mer positiv än såhär. Men även jag har svarta hål att falla
i ibland...
Nu ska jag krypa i bingen, imån blir det elmia en sväng och kolla på fina bilar.
Har väl eg inget behov av denna blogg längre, men tittar in och läser nån gång ibland. Tänkt skriva många ggr men sen inte blivit av. Får väl se när nästa gång blir. Raderade den en gång men hittade den igen, konstigt men ändå glad det fanns kvar...
Plättan
