Ibland

Kan jag sakna vissa personer och tider i livet som fasen... Vad hände egentligen? Varför slutade vi ses? Och när vi väl ses så säger vi att vi ska bli bättre på att ses oftare. Men inte blir det så. Man hamnar i olika tider i livet, småbarnstiden när man har all tid i världen att ses, sen börjar man jobba. Och då har man ingen tid över. Sen skola med läxor och vänner. Nya tider i livet. Nya vänner. Och sen hinner man ändå inte med. Allt är en kamp mot tiden. Vi måste ses. Det måste vi göra. Måste. Även en massa måsten. Livet är då trist med detta... 

Jag saknar Maria. Allt var så roligt och enkelt och galet kul!

Jag saknar Bengtssons. Allt var för det mesta kul, och galet, men oj vad mkt jag lärde mig om livet.

Jag saknar Anna. Att bara prata och umgås och skratta och åka till tippen!

Jag saknar Sara. Denna lugna lite galna och småvirriga person. Vi tyckte så lika om det mesta. 

Jag saknar mig själv. Jag är i ett hjul och snurrar. Livet bara rinner förbi!! Blir ganska rädd faktiskt..

Är det mitt fel att jag inte ser och träffar dessa längre?!?  Kan vara så. Med vissa iaf. Kanske med de flesta....

Plättan




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annicas klotterplank

Välkomna till min yra vardag!

RSS 2.0