ledsen

Tränat dag. Cx var jobbigt som vanlligt, men funka bra och var skoj. Sen var det bodystep dags. Jag brukar älska denna träning, men idag var det bara skit.... Inte roligt nånstans alls... och det är den dära förbannade skithöften jag utrustats med... =(
Vem ska jag skylla på för den??
Läkarna som upptäckte vad det var för fel sent så det inte gick att åtgärda??
Mamma och pappa för att de inte stod på sig mer för att läkarna skulle ta reda på vad som var fel??
Kroppen min för att den är kass som gör att blodet ströps och orsakade skiten jag nu får dras med??
För när jag mår såhär och är less och har ont så behöver jag nån att skylla på. Vänster höft är ok, och när skillnaden blir såhär tydlig så blir jag ledsen för jag önskar att båda fungerade likadant...
Tänk att kunna röra sig obehindrat utan att vara rädd att det rätt var det är ska göra ont. Att kunna vara rörlig utan att det tar emot i vissa positioner...
Och såklart vet jag att det finns dom som har det värre än jag, jag har ju 2 ben att gå med, och oftast funkar de som de ska, men så kommer det vissa tider på året som gör mer ont än annars och det är inte kul eller skönt... Och det blir ju inte bättre med åren heller... Sluta träna går inte, det är ju en del av mitt liv nu, hur skulle det se ut?? Och dessutom skulle jag rulla fram efter ett tag....
Och så kan jag bli irriterad på dem som kan träna, som har fungerande lemmar och leder men som inte gör det! ;) Alla har kanske inte tiden till det... Men jag anser att man får ta sig tid om man gillar att röra på sig... Sen finns ju dom som inte tycker det är kul att träna såklart... men varför kunde inte dessa folk fått mina skitproblem då lixom...
Ja såhär kan jag nog tugga länge idag... Får nog skita i bodystepen ett tag och spinna istället... Kul det med, men inte lika kul som bodystep...Men snällare mot min höft....

Imån blir det funky med Thilia, sen lite trädgårdsfix och sen hockey i kinnarps med Mange. På söndag åker vi till Astrid Lindgrens värld på höstmarknad, mys å skoj. Hoppas jag kan gå då....

Det mesta jag läser om morbus perthes står på tyska, jag hajar inte mycket alltså... Men jag har sett mina egna röntgenbilder och de ser ut ungefär såhär.... Kul nej, ont ja. Inte jämt som tur är, men när det gör ont så har jag lite svårt att gå... =/


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annicas klotterplank

Välkomna till min yra vardag!

RSS 2.0