Inte bara denna dagen som är crap, hela året känns skit....

Började bra, resan till Thailand var underbar!
Väl hemma får man ett trist besked, arbetslös fr.o.m. april... Men det blev förlängt så min sista Sandelladag var 6 juli.
Då hade vi firat en härlig midsommar på Sturkö och när vi kom hem därifrån var livet på topp, hade ju testat och fått ett + på stickan och i min mage växte en liten bebis! Jag var såå glad!
Sommaren tillbringade vi med goda härliga vänner, förstående sådana!;) Jag var trött och mådde skit mest hela tiden. Humöret var kasst och tålamodet obefintligt... Men det överlever man ju såklart, hormoner är kända att spöka i kroppen när man är gravid och gjorde så med Thilia och Elona i magen oxå. Men denna gång var det inte likadant, illamåendet och tröttheten hängde i och jag som annars har världens tålamod var kort och vresig ofta...
Elona börja skolan och Thilia dagis. Dagarna gick. Hände lite smågrejer både positiva och negativa, mest vardagliga ting. Sen åkte vi till Öland på skördefest och hade en mysig helg och på måndagen efter skulle jag börja jobba, mjölka kossor igen. Det var oxå dagen vi skulle på ultraljud för att se vår bebis.
Och det gick ju inte så bra... Tiden därefter har varit knas, mycket tårar, många frågor, smärta och sorg...

Resten av året hoppas jag blir bättre. Jag har dåliga dagar, som idag, riktigt skit. Mycket tankar. Men de flesta är nog bra iaf. Men 2 stora händelser som jag/vi råkat ut för känns som 2 för mycket...
Vi tar oss igenom det och vi har varandra. Men ibland är det bara nattsvart...

Jag är den som sällan ser det omöjliga utan bara möjligheter. Jag är positiv och glad. Men jag tycks ha tappat mig själv nånstans på vägen till idag... Hoppas det inte dröjer alltför länge innan mitt gamla jag är tillbaka igen....