Ibland blir jag så förbannat trött på min familj.....
När jag var 17 år skiljdes mina föräldrar. Jag hade ingen aning då jag levde i en annan "bubbla", gymnasiet och internat, Stora Segerstad som upptog det mesta av mitt liv. Kvällen före avslutningen -96 var det samkväm och fest. Vi åkte traktor och höskrinda till festlogen, ca 1 km lång väg. Det gick inte fort men trots det hände en olycka och ett par killar ramla ur kärran. En av dem dog, han gick i min parallellklass. Det var ingen rolig natt som följde och avslutningen dagen därpå började med flagga på halv stång och många tårar och elever och personal i chock. Ringde pappa som kom och hämtade mig. Väl hemma gick väl en vecka ca då mamma, bara sådär, sa att bondska skiljas och Kjell flyttar ut. Ja vad ska man svara på det?? En till chock så snart...
När jag var liten, nu hoppar jag en del för jag tar det som tankarna kommer, så följde jag med farmor och farfar till stugan i Mölnarp. Vi badade i sjön, fiskade, hämtade vatten i brunnen, pinka på utedass, åt mjölk och nyplockade blåbär, smultron och hallon mm mm. Jag följde med en vecka till Gullbranna med dem och först ville jag inte åka men sen var det jättekul. En tid då jag gick på kryckor och de hyrde en skrinda och drog mig i.
Jag har många fina minnen från dem från när jag var liten.
Min mormor och morfar har många barnbarn. Vi är 16 st totalt, (so to speak;)), och blandade åldrar. Äldst är ca 44 och yngst 15. Ett par av deras barnbarnsbarn är äldre än yngsta barnbarnet! Jag är nr 5 i skaran barnbarn. Jag har sovit hos dem några gånger, men minns inte jättemycket tid ensam med dem. Morfar var jag mest rädd för, han bruka alltid gräla på mig och kusin Sandra när vi lekte med de yngre barnen...;)
Vad jag vill med detta?? Tja vet knappt själv som vanligt...;)
Jag måste vara trög eller nåt som missar mkt av ting som händer. Mina mindre kusiner har mer bra saker att berätta om sin tid med våra mor/farföräldrar. Kan det vara för att deras föräldrar varit närvarande alltid?? Det känns som jag missat mkt pga dem...
Skilsmässan mina föräldrar gjorde skilde det mesta åt... Kontakt med min far vart inget vidare innan och blev absolut inte bättre efter. Vi hade ingen kontakt alls på flera år. För 10 år sen fyllde han 50. Mina kusiner fira min morbrors 50 årsdag ordentligt, jag fira inte min fars 50 årsdag alls, tillbringa sen dagen i tårar vandrandes på gatorna i Nässjö runt där han bodde, kanske dum jag med med som inte gick dit, men det är inte lätt när man inte kände sig speciellt välkommen... Han fira ju inte mig heller... Han var inte med på nån av sina barns student, bal eller nåt sånt...
Suck...
Han visste nog inte ens om att han skulle bli morfar förrän hon kommit och jag skicka julkort typ....
Jag fattar inte hur kan det bli så?
Idag har vi kontakt, Emil bättre än jag. Tror tom min man pratar oftare med min far än jag själv...
Saker kan hända i familjen utan att jag får veta. Mamma säger inget el "glömmer" säga, det är ju inget viktigt...!!! Hon kan ju tom åka till sjukan och opereras utan att säga nåt...
Jag vet att i år fyller farmor 90 år, pappa 60 år och Emil 30 år. Det tycker jag är ganska coolt!;)
Fira farmor nu då. Ja jag erkänner, jag trodde hon fyllde 18:e och inte idag... Jag kommer åka dit och gratta henne, men jag kan inte minnas att vi nånsin varit med och firat hennes födelsedag...?
Varför pratar vi inte med varandra? Varför sitter jag här och beklagar mig och inget gör åt det?? En bra fråga...
Sånt som är så självklart i andras familjer är det inte i vår... Inte som jag vet iaf.
Jag gör med mina barn som ingen gjort med mig vad jag minns. Jag säger till dem att jag älskar dem, ofta. Jag kramar dem och myser och busar med dem. Nakenhet är inget fult som man ska gömma, min och Manges kärlek är öppen, vi visar att vi kramar och pussas inför tjejerna. Såna grejer minns inte jag. Och skulle jag sett det var det alkohol inblandat..
Om vi ska fira farmor ihop på nåt vis?? Ingen aning... Får väl ringa pappa imån och höra.
Jag är glad i min familj trots allt. Och jag har världens bästa syster och bror. Mamma finns alltid där och har nog gjort sitt bästa, hon vände ut och in på sig när jag gick på Segerstad för att få det att gå ihop.
Ja jag blir förbannad på hur det varit och blivit. Kanske ska jag ta tag i det och "prata ut"??
Eller så kör vi på och skiter i det och spyr lite galla på nätet emellanåt och lättar ilskan.....

Stort grattis farmor Inga på din 90 årsdag!❤ Hoppas den varit toppen och att du får vara lika pigg och frisk som alltid!