På mig själv som alltid säger tack och amen och är tacksam för det jag har.
Som aldrig kräver nåt lixom.
Trött på att vara den som är blind och inte ser.
Trött på att inte fatta.
Trött på att inte våga säga ifrån utan vara den som hamnar i kläm.
Trött på att tas för given.

Har sovit ca 2.5 max 3 timmar nu, blivit väckt 2 ggr.
Första gången av min man som kom hem från lokala fylleriet och inte bar nykter. Andra nu vid 4 när han undrar varför jag ligger i Elonas säng och skrämde honom när han vakna med att inte ligga bredvid honom... Och jag ska upp vid 5 och jobba! Vilken lycka jag känner nu!
Men nu får det fan va nog, ett ord om nåt från nån som skulle göra att min bägare kokar över så ska den fan få göra det!
Folk är så vana vid att jag aldrig säger emot. Att jag bara tar och tar jämt.
Lite trött på det och mig själv över det.
Ingen idé att sova mer nu, tur tjejerna sover hos farmor och farfar inatt...

Alltid är det jag som mår dåligt när jag inget gjort. Varför??
Ja det undrar jag med.
För att jag har ett samvete??