Saknad
Jag inser att jag nog inte vet så mkt om hur det är att sakna just familj. Jag har barn, 2 fina töser som jag kan och öser kärlek över. Och får massor tillbaka. Jag har en make som jag får kärlek och mycket mer av, och som jag ger lika mkt tillbaks
till. Mina föräldrar lever. Mormor och morfar. Farmor. Farfar dog för 13 år sen snart, men han fanns länge med i mitt liv. Mostrar å morbror, faster och farbror. Kusiner och kusinbarn i mängder. Och även ett kusinbarnbarn. Stor släkt med andra ord. Jag
har en Liten i mitt hjärta och den saknaden lever jag med.
Men i övrigt. Jag fasar för den dagen när de inte finns mer. Känns som det kommer bli stor sorg när de äldre går bort, de är gamla nu.
Jag är lyckligt lottad som haft tur att lära känna min mammas morföräldrar. Jag var över 20 när allamorfar dog. Allamormor bara några år tidigare.
Nästa vecka får det bli besök hos de gamle. Jag är dålig på sånt, bara att inse det. Och skämmas för det med. 2019 ska jag ju bli bättre på saker och ting, så då är det bara att sätta igång.
Plättan
Kommentarer
Trackback
