5 oktober 2012

Jag lyckades sova någotsånär.
Mange körde tjejerna till skola och dagis, de var glada för de skulle äta frukost där.
Jag duschade och åt lite yoggi. Klädde på mig och fläta håret. Jennie, min underbara syster, hade kommit och skulle följa med oss in till kk.
Vi åkte 2 bilar. Väl inne hamnade vi på förlossningen, lite galet...;)
När vi kommit rätt så fick vi ett rum med tv och den var på hela tiden i bakgrunden.
Jag fick 4 tabletter som skulle in så nära livmodern som möjligt. Konstigt nog är det piller mot magsår som nån kommit på fungerar utmärkt mot att sätta igång förlossning...
Jag fick ytterligare 3 tabletter mot smärta att ta när det börjar bli jobbigt ont. I detta fallet tas ju bara hänsyn till mig, att jag inte ska behöva ha så ont.
Vid 12 ca tog jag smärttabletterna, då hade jag sammandragningar ganska ordentligt. Vid halv 1 fick jag 2 till tabletter för att få livmodertappen mer mogen och jag fick även morfin i v ben. Vi åt middag vid 12 oxå, köttgryta, och de hade en bricka över så Mange fick med mat. Jennie gick till cafeterian och åt.
Jag hade en värmedyna på magen med, jätteskön. När vi kom in fick jag en kanyl i v armvecket oxå, ifall jag skulle behöva sövas senare, den är fan den värsta av alla nålar!
Vid 2tiden fick jag på mig de fina sjukhuskläderna. Efter ytterligare en stund la jag mig ner och fick en spruta morfin till. Då såg vi att värmedynan varit väl bra, brännmärke på magen...:/ Har en ganska stor blåsa nu...
Fick akupunktur i magen, vet inte om det hjälpte så mkt men ändå lite häftigt...;)
Det blev mer och mer intensivt och Mange ringde på bm och jag skulle få mer morfin, men det hann vi inte med, jag kände det tryckte på och ut kom en liten liten bebis...
Och tårar såklart, Mange grät, Jennie grät och jag önskade mig långt bort.... Smärtorna försvann direkt, märkligt det där...
Bm försvann men kom igen efter en stund, moderkakan hade inte kommit ut och det måste ju den, så för att hjälpa till att få ut den fick jag ta 2 piller till i ändan för det skulle gå fortare.
Jag somnade till en stund men vaknade av lite mol i magen. Bm kom in och klämde på magen rejält. Jag fick akupunktur i stor och lilltårna, ont men det hjälpte till!
Till slut kom de fram till att jag skulle upp i gynstol och vi knata iväg till det rummet och jag krångla mig upp. Där hade en kvinnlig läkare och bm en tång de grejade med och hjälpte till att dra försiktigt. Mer ont, gör ju nästintill lika ont att få ut moderkakan som själva bebisen... Väl klart så var det skönt det var över... Och stackars Mange fick blodtrycksfall och fick lägga sig på britsen i rummet med huvet lågt... ;*)
Väl på rummet igen prata vi lite och kramades och efter en stund åkte Jennie hem. Vi beslöt att stanna över natten. Vi prata lite med föräldrar hemma och sen med bm. Vi ville ju se vår liten så hon hämtade in och vi fick sitta en stund själva och titta och känna. Det var det bästa för vi såg nu att vi gjort rätt val, liten skulle aldrig levt utanför min kropp. Förutom bakhuvudet var allt perfekt, fötter, tår, ben, händer mm. Vi vet inte könet, tror det är en tjej...
Vi får liten kremerad och askan spridd i Forserum, men först skickas liten på obduktion för att se om nåt orsakat missbildningen eller om det bara blivit nåt fel vid celldelningen.
Sånt här händer ibland, men man är ju lite sån att sånt händer bara andra inte mig. Men det gjorde det. Vi förberedde oss på det värsta, men det gick bra, jobbigt och sorgligt men ändå bra. Vi mår bra, jag är trött men det är väl lite psykiskt...
Emellanåt kommer väl tårar att falla, det kommer över en vad vi gått igenom, men det får det göra.
Jag har världens bästa man som finns för mig och stöttar och tröstar, och jag är glad att finnas för honom.
Jag mår bättre av att prata om detta och att vi har många som finns i vår närhet och låter mig älta känns skönt.
Känns skönt att ha skrivit här med...;)

Livet går vidare, det finns värre saker än det vi gått igenom, men just nu är detta det värsta jag varit med om. Och ändå blev det en bra upplevelse tack vare min syster och man och all underbar personal på kk i Eksjö.





Kommentarer
AnnÀ

Kram ❤❤❤

2012-10-07 @ 23:25:50
Monica

Så sorgligt ..Skönt att Du kan prata om det ..tror att det är det bästa sättet att bearbeta detta ...Stor Kram till er ...

2012-10-08 @ 08:55:08
Fanny

Lilla Annica. Så tråkigt att läsa :(

2012-10-09 @ 10:00:35
Erika

<3
Ta hand om varandra
Kram

2012-10-09 @ 12:44:54
Jennie S

Det gör ont ihela mig att läsa. Men starkt av dig att skriva, hjlper proceduren.
Kramar

2012-10-13 @ 12:05:04
URL: http://www.theicewomen.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annicas klotterplank

Välkomna till min yra vardag!

RSS 2.0