Blir bio med mannen min i em, och popcorn såklart! Smaskigt värre!!;)

Igår kväll somna maken till gladiatorerna och Thilia med, jag och Elona höll stånd och killen vi heja på som var hyr grym som helst fick tyvärr axeln ur led i hinderbanan och det var såå synd!!
La sen en trött Elona och fortsatte kika på tvn.
Zappade hejvilt mellan alla kanaler och kolla på lite av varje... Bl.a. sista Harry Potter, Schindlers list, gi Joe blaha, och lite annat löst...
Harry Potter är bra, och den gick kanalen efter Schindlers list, blev ett evigt zappande dem emellan... Vill gärna se hela Schindlers list, men pallar inte riktigt med...:/ Suger som en svamp allt om detta krig men mår samtidigt skit för alla människors skull som for så illa... Jaa, jag är ganska knäpp där.. Minns när vi såg filmen i nian och vi lyssna på en överlevande. Det satt ett par tjejer i raden framför och flamsade och var allmänt blonda och störda, har för mig jag sa till dem hålla käft eller gå därifrån men minns inte riktigt... Jag satt i h höll min dåvarande pojkvän i handen under hela filmen och grät och plågades, och svor att aldrig se den igen, och ingen film har etsat sig fast som den efter det. Och jag har inte sett den efter det, bara lite av den då och då.. Såg inte från början igår heller, såg slutet bara... Tillräckligt fasansfullt...
Minns inte om jag skrivit det, men såg en kortfilm för ett tag sen om kriget. Bodde en judefamilj jämte en tysk, pojkarna var vänner och ca 5 år gamla. Judepojken skulle på en resa till leksakslandet och tyska pojken ville följa med. De hade ju svurit att aldrig skiljas åt och alltid vara vänner... När dagen kom så packa han lite saker och sprang iväg efter judefamiljen. Tyska mamman var förtvivlad och satte av mot stationen. Hon prata med tyska soldater och de tog namnet på judefamiljen och kunde inte fatta hur tyska pojken ville följa med judarna... De öppna tåget och där stod xantal judar som packade sillar och soldaterna ropa fram familjen, mamma, pappa och pojken. Tyska mamman bad sin son komma till henne. Judeföräldrarna såg på varann där de höll om pojken och de såg på tyska mamman och visade pojken vägen till henne. Soldaterna lyfte ner grabben och titta på honom och sa "sin mor upp i dagen".... Hon gick iväg med pojken och föräldrarna åkte med tåget. Hon tog honom med hem och där var hennes egen son. Han fick inte följa med bilen som tog judefamiljen. Med risk för sitt liv räddade tyska mamman livet på sin sons kamrat och sina vänners son genom att hämta honom på tåget och säga att han var hennes. Hon uppfostrade båda pojkarna som sina egna och de är som bröder och vänner än idag. Båda föräldrarna dog i lägren.
En historia som visar att det fanns bra folk på den tiden oxå. Såna historier gör
mig gott att höra...:)
En granne till mina svärisar är son till en kvinna som satt 5 ÅR (!!!) i Auschwitz och överlevde. Det hon sett och varit med om är otroligt och sjukt och fruktansvärt förfärligt och obeskrivligt. Ödet spelar nog in en del, de ställdes varje dag upp på gården och soldater gick framför och räknade typ ett två tre pang, ett två tre pang....
Att man klarar leva vidare efter en sån upplevelse är otroligt. De åkte ner dit hela familjen inklusive överlevande mamman till Auschwitz och gick rundvandring som de har där. Guiden gjorde som han alltid gjort och berättat, men det var många många fel. Överlevande mamman tog över och berättade hur det varit på riktigt, guidens info var ganska bristfällig och fel... Den rundturen skulle man varit med på... Tror inte jag kommer åka dit, fast det hade varit en upplevelse dock....

Nä nog om detta, finns mkt som är sant och osant, fast det mesta är nog sant tyvärr...
Att det finns såna som hävdar att det aldrig hänt är otäckt, hoppas det aldrig kommer upprepas, men människan kan vara oerhört grym i sitt handlande...

Ska på bio idag iaf, ser fram emot det! Ego, blir det!
Nähopp bäst att kolla till kycklingen i ugnen!