Återbesök idag och jag har ju inte skött mig som jag velat, och bortförklaringar och skylla på annat än sig själv är dumt, men jag har dock höften att skylla lite på. Den pendlar upp och ner, bra dagar-dåliga dagar. Det kommer det alltid vara pga artrosen. Surt som attan. Jag kunde kämpat mer. Men fick ont när jag tränade och efter vi gått igenom var smärtan blir i musklerna i låret och det bara är för jag är så sjukt otränad i höger ben så är det nu dags att på riktigt verkligen sätta igång. Jag är sjukt stel i höger mot vänster. Utotrotationen i höger är jättedålig och öm, har blivit liite bättre sen jag börjat pressa den vinkeln mer sista tiden. Finns ju alltid "tänk om" och "ifall att" att grunna på som tänk om jag fortsatt rida, tänk om vi (läs jag) inte försökt få en liten till, eller då tänk om vi fått en liten till och det gått bra. Ifall att jag fortsatt röra på mig istället för att gå in i en dimma och må skit. Tänk om jag mött Patrick tidigt i livet (naprapaten) eller en sån som han iaf, som talade om att du kan och bör och ska röra på dig, finns inga hinder att skylla på. Det är bara bra att du rör på dig, att du lever som alla andra även att du emellanåt kommer ha lite ont och få hålla igen men sen bara på’t igen.  Men där är jag inte. Jag är hör där jag ör nu, och jag har inte tänkt bli sämre på ett bra tag, vill ha min egen höft så länge som möjligt. Det är det bästa tror jag iaf. Så nu kör vi på, ska baske mig bli bättre och tänkte mig en liten tur på hästryggen igen om ett tag. Sist jag satt på en häst var hösten 2005, och varför det inte blivit av sen är ju en bra fråga.. Men det är ett mål att kunna utan att set gör alltför ont. Och att kunna klippa och måla naglarna på höger fot och samtidigt se vad jag gör, det är det längesen jag kunde!😂🙈