Snart är dagen här...

5:e oktober. I år är det samma veckodag som då, en fredag. En av de jobbigaste dagar jag varit med om, och ändå en dag i kärlek. Jag delade den dagen med min älskade man och min älskade syster. De fanns där för mig och vi för varann. Och jag fick hålla min lilla liten en stund. 
Vi tänder ett ljus för vår lilla som aldrig hade en chans men ändå så älskad. Jag vet nu att smärtan aldrig kommer att försvinna, den blir bara lättare att leva med med tiden.
(null)
Mamma Plättan❤️



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annicas klotterplank

Välkomna till min yra vardag!

RSS 2.0